Våga känna!

En tom och kall känsla med en tung känsla ifrån halsen ner till magen. En kvävande känsla som du försöker hålla in. Ögonen känns varma och fuktiga... Vilken dyster upplevelse. Efter alla år lär du dig stänga av trots alla sår. Ibland stänger du av för länge. Tiden går och går, och efter en viss tid sker saker djupt inom dig, i ditt undermedvetna. Trots att du kan känna en hel del känslor så känner du fortfarande andra frysta känslor, innerst inne. Det är svårt att lägga ord på dem eftersom det oftast sker undermedvetet, vilket kan ta sin tid att förstå fullt ut och därefter bearbeta. Det handlar oftast om flera faktorer och inte bara en enda. Du kan bära med dig en massa sår och ärr som du samlat på dig under en stor del av din uppväxt. Ibland tar det längre tid för vissa sår att läka. Ibland handlar det också om att det kan ta sin tid för dig att inse vad det är du verkligen går igenom, alltså att du genomgår en smärtsam upplevelse. 

Vissa upptäcker sitt lidande efter några månader och vissa gör det efter flera år. Processen och upptäckten av ens undermedvetnas känslor är individuell. Trots den processen så kan man fortfarande uppleva kärlek och lycka, vilket oftast är en anledning till att man upptäcker sitt lidande och upptäcker anledningen till sitt lidande senare i livet. Det är inte alltid så att man förstår sina känslor eftersom man länge haft vanan att förtränga vissa känslor i syfte till att undvika känslan av att vara svag eller för att man inte vill känna sig som en börda för någon annan i ens närhet. 

 

Oavsett vad du än går igenom, försök alltid att känna efter vad som smärtar dig eller varför du känner  någonting tomt inom dig. Försök att inte stänga av. Försök att inte förtränga dina känslor bara för du tror att du är svag eller för du tror att du riskerar att bli en börda för någon annan. 

För att vara ärlig så är det jättestarkt av dig ifall du bröstar vad det än är som smärtar dig genom att prata med någon som genuint bryr sig om dig och genom att du tillåter dig själv att ta ut allting du bär inom dig. Du är aldrig en börda för någon bara för att du gör andra medvetna om att du går igenom någonting svårt i livet. Du behöver självklart inte berätta om vad det är du går igenom till alla, utan det räcker med att du berättar för dem som står dig som närmast eller för någon utbildad. Ibland kan det kännas som en lättnad att sortera ens tankar och känslor med hjälp av någon professionell man inte känner. Delar du med dig av dina utmaningar till dina närmaste så kommer de endast att uppskatta det och absolut inte uppleva att du är en börda för dem. 

Det blir mycket lättare för dig att utvecklas som människa ifall du lär sig bearbeta dina känslor utan att förtränga dem och du lever mycket mer fridfullt på det sättet. Trots att processen kan vara plågsam så gynnar det dig i slutändan genom att möta dina motgångar och sedan ta dig igenom dem. Det gör dig starkare.

Vill du gråta så ska du tillåta dig själv att göra det, oavsett om du är en man eller kvinna! Håller du in det allt för ofta så kan det bli svårt för dig i framtiden att gråta när du verkligen vill och du kan även få framtida svårigheter med att uttrycka vad du känner. 

Våga känna och våga visa vad du känner!