måndag 12 mars 2018

Hjärtats dörr

”En underbar människa, med en vacker själ, men hjärnan blir ständigt frestad och det blir svårt att välja väg. Ena eller andra, men du är osäker på vart du ska börja vandra. Jag lovar, tro mig, han vill bara förstöra dig. Han tillhör endast mörkret. I honom finns inget ljus eller vett. Allt han gör är orätt. Det som distraherar är din omgivning och överflödet av det materiella, men du inser inte hur långt allt går, hur allt blivit en fälla. Hjärtats dörr står i lås, det goda står på andra sidan av dörren och väntar tills den släpps in. Den står där på andra sidan bultandes och väntar så tålmodig och fin. Ty du har hört dörren knacka, men du väljer att backa. Du tror att du gör rätt, men du gör det egentligen på helt fel sätt. Öppna dörren. Ignorera inte de bultningar ditt hjärta hör. Du förstår inte ännu hur ljuvligt det kommer kännas när det goda kommer in i ditt hjärta, ditt liv berör och onda upphör. En obeskrivlig känsla av frihet och kärlek som aldrig dör. Var inte rädd, öppna dörren, den kommer frigöra din börda. Ge inte upp. Du kommer i slutändan få mycket gott att skörda.”


torsdag 22 februari 2018

Världens lidelser

Vi lever i en värld där en stor mängd människor lider av krig, förvirring, vilseledning, fattigdom, extrem grupptryck, våldtäkt, misshandel, djup depression, familjeproblem, smärtsamma sätt att förlora nära & kära. Varför är det så? Beror det inte på sättet vi lever?
Jag kommer sammanfatta så gott jag kan kring vad jag sett & hört andra uppleva saker och vad jag själv personligen upplever.




Vi fokuserar oftast mycket mer på det materiella än vad vi egentligen gör det på oss själva. När vi inte har oss själva i fokus först och främst så kan vi inte heller fokusera ordentligt på andra, oavsett om det handlar om nära & kära eller bara ens medmänniska.
Inte undra på att familjer splittras, föräldrar skiljer sig, man går på fel vägar, människor förlorar känslor. Man kan inte känna som man gjorde innan när man var yngre.

Inte undra på att det finns folk som lever i lyx och andra i fattigdom. Man blir förblindad av allting man har och man vill alltid ha mer.
Inte undra på att folk blir deprimerade eftersom en stor del av världen vi lever i har glömt bort den verkliga meningen med livet.
Inte undra på att det finns tjejer och även killar i världen som inte vågar att anmäla ifall de blivit sexuellt utsatta, eftersom det finns en chans att den skyldige inte får det straff man borde få och det kan vara på grund av brist på bevis. Detta uppmärksammas men inte tillräckligt mycket. Världen fokuserar mycket mer på sådant som inte har en så stor betydelse. Makt missbruk. 

Inte undra på att det oftast är ungdomar som går på fel vägar.
Kolla själva på hur många föräldrar som inte vet så mycket om vad deras unga söner och döttrar om vad de faktiskt går igenom. Vad beror det på? Beror det inte på att dagens föräldrar lägger enormt mycket mer tid på jobb, sociala medier, ”hedra sitt rykte”, och mycket mer än vad dem faktiskt gör med sina barn? Dem är ofta väldigt upptagna och stressade. Kan tänka mig att många av föräldrarna inte menar någonting illa med avsikt och kanske tror att dem har allt under kontroll, men kan visa sig att dem inte har det i slutändan.
Tror ni inte att barnen omedvetet eller medvetet känner en viss utanförskap? Barn kan i tidig ålder hamna i olika slags grupper utanför familjen som t.ex. i skolan för att få kunna känna en viss tillhörighet, känna att man har plats i världen. Man kan hamna i grupper som kan vara vilseledande och man kan dessutom utsättas för grupptryck, vilket kan leda till en massa andra negativa effekter för en själv, familjen och vänner i framtiden ifall det inte är
någonting eller någon som sätter stopp på det så tidigt som möjligt.

När man redan är på fel väg så är det svårt att hitta till rätt. Detta kan upptäckas senare av föräldrar och då så blir det bara för svårt att backa helt och hållet. Man fastnar oftast. Man säger till sig själv att det är ens andra familj. Sånt här kan förstöra massa relationer i livet som t.ex. familjerelationer, kärleksrelationer, osv...
Skilsmässor kan vara extremt känsligt för många barn/ungdomar och många föräldrar ser inte hur konsekvenserna kan se ut för deras barn eller hur de kan börja ta ut sin sorg/ilska/rädsla. Det kan vara så att de börjar med droger och sen inte känner för att sluta. De ser det som en tröst i början men sen så fastnar dem bara för känslan och ser ingen ingen anledning till att sluta.
De söker efter vänner som de kan vara med för att de inte vill känna smärta hela tiden när dem är hemma. De klarar inte av att se sina föräldrar att vara ifrån varandra eller att dem ständigt bråkar. De upplever för lite kärlek hemma. Dem här barnen/ungdomarna kan hamna bland människor som oftast har liknande problem och där de inte känner sig ensamma om hur dem har det i sina liv. De känner en viss tillhörighet när de möter människor av liknande upplevelser och det blir som en tröst för dem.

Det finns så mycket mer än bara de saker jag nämnde. Dessa punkter uppmärksammas inte tillräckligt mycket eller tillräckligt djupt för att få fler människor att förstå att mycket av det världsliga faktiskt missbrukas istället användas på rätt sätt. 
Vårt fokus ligger på makt och pengar, vilket kan lätt kan leda till missbruk medvetet eller omedvetet. Sånt kan göra så att vi lägger bort vårt fokus på våra känslor enormt mycket. Det kan gå så långt att vi inte vet hur vi ska kunna få tillbaka våra känslor som dem var förut, starka. De är inte lika starka som dem brukade vara när man var liten. Vad händer när vi förlorar känslor? Har vi inte svårare för att kunna skapa oss vår egna vilja, ha egna drömmar från hjärtat, gråta, känna av stark glädje, älska människor så att det verkligen känns rakt in i hjärtat, få känslor för en person, känna sig självsäker, känna sig älskad? 
Förutom detta så kan det även gå så långt att man kanske inte kan känna allting folk exakt känner för att man själv inte känner saker lika starkt. På så sätt får man det mycket svårare att förstå andra människor så bra. Man kan få det riktigt tufft med att bilda starka och stabila relationer med olika människor. 

Våra känslor skapar så mycket mer vackert i livet än vad man kanske tror, även när vi går igenom något smärtsamt och tufft. Våra känslor har en jätte viktig och stor roll när vi ska ta olika beslut i livet. Våra känslor kan ge oss signaler om vad som är rätt eller fel för en själv.

Ni ser själva, det är vi människor som har skapat det här problemet i världen. Dessa problem har funnits redan sen människans begynnelse mer eller mindre. Vi människor har högst makt i världen, så tänk på allting vi bestämmer oss för har någon sorts påverkan längre fram.
Jag uppmanar självklart till att man alltid ska försöka tänka så långsiktigt som möjligt innan man bestämmer sig för något. 

lördag 6 januari 2018

Acne besvär - Lösning hittad!

















Vad är Akne?

Akne är när dina talgkörtlar får vara med om en överproduktion av talg. Det är alltså inflammerade talgkörtlar. På ansiktet, ryggen och bröstet så är talgkörtlarna störst, vilket även oftast är de ställen som blir drabbade av akne av olika slag.

Hur uppstår akne?

Akne uppstår på grund av att det sker en ökad talgproduktion i hudens talgkörtlar. Huden kan kännas fetare och man känner sig väldigt ofräsch även ifall det inte märks av så mycket. dessutom leder det till att döda hudceller klibbar ihop sig på hudens yta, speciellt intill hår hårfolliklarna, och porer täpps igen. Detta leder till att det sker en överväxt av aknebakterien Propionibacterium acnes. Ökad talgproduktion med igentäppta porer och mycket bakterier bildar i slutändan en inflammation i talgkörteln och på så sätt uppstår akne. 

Varför får man akne & hur ska man minska/få bort det?

När kroppen utsätts för hormonella obalanser i kroppen så leder det ofta till en överproduktion av talg. Då kroppen kan utsättas för hormonella obalanser i kroppen är när man är i puberteten, tar p-piller, under stress, klimakteriet, graviditeten och näringsobalanser. Man brukar höra att vad vi äter och dricker inte har någon påverkan på vårt akne och hy, alltså är en myt, vilket det egentligen inte är. Det är ingen myt. Självklart så fungerar våra kroppar olika, behöver och tål olika, men allt vi får i oss har en stor betydelse för hur saker och ting i kroppen påverkas. Mat med dålig fett, massa socker och salt som t.ex. friterad mat, chips, godis, choklad, skräpmat och annat liknande har stor effekt på akne. Det kan alltså skapa en överproduktion av talg.
Överproduktion av talg = Akne/ojämn hy/porer
Många tror att akne bli bättre utav att torka ut det, men det är verkligen motsatsen. När du torkar ut din akne så säger man till talgkörtlarna att producera mer talg som kan leda till en överproduktion, vilket slutar med att ens akne bara kommer tillbaka hela tiden. Speciellt på samma ställen som man haft dem innan.
För att undvika ökad talgproduktion så måste du använda produkter som varken torkar ut din hy eller är så tjocka att det täpper till dina talgkörtlar vilket också kan leda till en obalans i hyn. Detta gäller både produkter som du ansiktstvätt och dag/nattkrämer. Det är jätte viktigt att använda en dag/nattkräm som inte täpper talgkörtlarna eller låter huden bli torr. Man måste hitta en kräm som är tillräckligt balanserande för hyn. tillräckligt fuktgivande och inte för tjock.
Skippa att äta så mycket dålig mat som möjligt. Du är trots allt vad du äter. Drick så mycket vatten som möjligt eftersom det rengör allting dåligt som du får i dig genom magen och det återfuktar din hy ordentligt in ifrån och ut på bästa sätt. Det hjälper enormt mycket mer än vad du kanske tror. Gör det här under 3 månader regelbundet så kommer du se och känna stor skillnad.

Jag har själv haft grov akne som gick bort för något år sen efter 9 månaders användning. Började få mycket finnar när jag var 13. Under den perioden jag hade akne var nog dem värsta åren för mig. Det följde efter mig varje dag och mådde så dåligt över det. Jag vaknade upp och kände hur ont ansiktet gjorde. Det blev aldrig bättre. varje gång jag kollade på så många andra runt omkring mig som inte hade så grova hudbesvär och som alltid såg så fräscha ut så ville jag verkligen gråta. Jag tänkte att min akne aldrig skulle försvinna eftersom det såg verkligen förfärligt ut. Trodde jag skulle få massa ärr. Jag fick finnar på samma ställen om och om igen. Jag fick krämer av läkare utskrivna som gjorde allt värre. Tyvärr så har jag inga bilder på mig från den perioden eftersom jag var så obekväm med att ens se på mig själv och bara vakna upp med det. Jag hade en jätte dålig självkänsla då. Jag så ofta och ville verkligen inte dra till skolan eller vistas ute. Tänk dig att jag inte ens kunde ha smink för att det var så illa. Det såg bara äckligt ut med smink.

Medan jag tog medicinerna varje dag i 9 månader så kämpade jag med att inte äta dålig mat för att jag verkligen försökte göra allt för att allt skulle gå bort så snabbt som möjligt.
När jag var klar med medicinen så var mina finnar borta under 1 år och lite mer. Jag var så nöjd med resultatet bortsett från alla rodnader och den torra hyn jag fick efter. Efter två år har rodnaderna äntligen börjat sakta med säkert gå bort och har knappt ett enda ärr efter finnarna eftersom jag aldrig spräckte en finne under alla de besvärliga åren.

Senare efter cirka 1 och ett halvt år tillbaka och enda tills nu så får jag tillbaks finnar, men de kommer och går hela tiden. Det gör verkligen ont i vissa delar av ansiktet sen de kom tillbaka, men jag tackar Gud att det inte är så illa som förut.

Under den tiden jag fick tillbaka en del av mina finnar så passade jag på att utföra ett experiment som gick ut på att inte äta minsta lilla dålig mat som skräpmat, godis, chips osv. Jag valde att äta mycket frukt och grönsaker. Jag drack minst 2 liter vatten varje dag och jag rörde på mig ofta. Medan jag gjorde allt detta så smörjde jag in mig med riktigt bra fuktkrämer dag och natt.
Allt det här jag gjorde regelbundet under de 3 månaderna tog även bort min jätte torra hy och motverkade faktisk mitt eksem enormt. Så fort jag slutade med experimentet så kom mina dåliga hy tillbaka. Det här experimentet gjorde jag för att bevisa för mig själv att detta faktiskt hade en enorm påverkan på ens hy och hälsa. Resultatet för detta experiment var att jag fick en klockren hy och hälsa. Jag har lärt mig att man måste jobba med sitt utseende även in ifrån och inte bara ut ifrån. Detta funkar på folk med porer, finnar och torr/fet hy. Jag rekommenderar, för dig med dålig hy, att utföra det jag gjorde för allra bästa resultat.

Vissa människor får faktiskt inte finnar eller dålig hy eftersom de inte får negativa reaktioner i kroppen av saker som dålig mat, för lite vatten osv. Vissa påverkas och vissa inte alls. Detta beror oftast på gener.


rekommenderade produkter:










fredag 8 december 2017

Starta Youtubekanal

Hej alla läsare! Det var längesen jag la min tid på att blogga eftersom jag har haft så himla mycket att göra under en rätt så lång period. Många har sagt till mig att jag borde fortsätta att blogga, men mera regelbundet och dessutom starta en Youtubekanal, så nu så har jag bestämt mig för att försöka blogga lite oftare samt att starta en Youtubekanal. Jag jobbar fortfarande på detta och jag kan behöva er hjälp.

Jag har länge, under flera månader, funderat över att starta en Youtubekanal där jag kommer att lägga upp videos som kan vara om vad som helst. Jag tänkte t.ex. kanske göra musikvideos på där jag sjunger, pratar om olika slags ämnen, ha frågestunder och ha med gäster som diskuterar kring olika ämnen och mycket mera.

Ifall ni skulle vilja se något från mig på min Youtubekanal, vad skulle ni då vilja att jag lägger upp?
Skulle uppskatta en massa förslag och tankar kring detta. 


PS. Ni får gärna komma på förslag om vad jag kan blogga om. Något som ni skulle anse vara intressant att läsa. Ni kan skriva anonyma kommentarer om ni känner att det känns bättre så. 


lördag 13 maj 2017

Livets resa

De två bokstäverna,  A.E, står för mitt för- och efternamn. Korset står för min tro.
Blodet står för mitt lidande. Vingarna och glorian står för min tro, hopp, styrka och kärlek.

Sammanfattningsvis så har allting tillsammans en enda betydelse. Det står för mitt lidande med ett gott syfte medan jag går igenom det som vill mig illa. Jag har en tuff väg, men det bästa är att jag får en massa styrka genom Jesus Kristus, min frälsare och Gud.
Guds kärlek hjälper mig genom allting som vill mig ont. Guds kärlek väger så mycket mer än allt annat i världen. Det är kärleken som hjälper mig genom mina tuffa perioder.
Detta är en del av, vad jag kallar, livets resa.

tisdag 2 maj 2017

Kärlek VS Hat

Att göra ont mot någon annan som gör något ont föder bara mer ont tills ett hat bara växer och bildar en ond cirkel. Har man ett rent hjärta ty då kan man förlåta, alltså kärlek överväger allt det som är ont under tiden. På så sätt kan man stå upp för sig själv och kämpa emot de som är hatiska som t.ex mobbare, men man står inte upp för sig om man gör det på ett hatiskt sätt, man gör det med styrkan av kärlek och förlåtelse.

Många gånger kan det vara svårt att förlåta, vilket kan tära på en inombords.
Ibland kanske man aldrig glömmer och man får sår som även kan förblöda, men att förlåta läker såren sakta så att de bildas till ärr. Du ser vad som hänt när du har ärret kvar men det gör inte ont något mer eftersom såret nu blivit ett läkt ärr. Man ser det och man vet vad historien bakom ärret är.

Man kan förlåta men inte alltid glömma. Det är viktigt att förlåta andra så att man själv kan bli förlåten i livet oavsett när och var. Detta kan självklart upplevas som stort och tufft.
Kan man inte förlåta så finns det något hat kvar i ens hjärta som tynger en medvetet eller omedvetet. Släpper man in kärleken så är det lättare att förlåta och må bättre av det oavsett hur ont såret nu än gjort/gör.

Jag vill uppmana er som vill att släppa in kärleken i era hjärtan så att ni kan döda det minsta lilla hat ni bär. På så sätt kommer ni ha det lättare i livet att förlåta hur ont det än gör och samtidigt känna att det är det rätta för er egna skull.

🌹~ Kärlek & Respekt ~🌹

tisdag 8 december 2015

Novell - Ett mirakel

Ett mirakel

Mina ögon och mjuka kinder är fyllda med tårar. Jag känner hur snabbt hjärtat pulserar, så andfådd är jag. Att springa med så snabb fart i skogen är så skönt när man gråter, eftersom jag får släppa ut all smärta. Luften är kylig och man kan noga se hur träden blir mer och mer nakna för varje dag, löven ändrar färg och faller ner på den fuktiga marken. Snart så kommer ett tjockt vitt täcke dölja alla färger på marken, träden kommer inte längre vara nakna. Innan jag går tillbaka till slöjdlektionen, går jag till toan, tar av mina glasögon och torkar bort mina tårar.

Jag går in till slöjdlektionen och fortsätter med min tavla. Hittills har jag målat en kvinna som sitter på en bänk med händerna på ansiktet framför ögonen. Hon ser djupt förtvivlad ut. Man ser en av kvinnans tårar som runnit ner till halsen. Det enda som är kvar är bakgrunden bakom kvinnan, jag ska måla in en bakgrund bakom henne som smälter in med hennes förtvivlade känsla. Runt om henne målar jag en mörkblå natthimmel, en lykta bredvid henne och så lägger jag till små detaljer som träd, buskar, en stig och en stor lysande vacker fullmåne. När jag är klar så lägger jag till regn, det gör jag för att visa att kvinnan ser förtvivlad och sorgsen ut, genom att hon inte bryr sig om att hennes ljusbruna hår och kläder blir genomblöta. Hon bara sitter där på bänken och hon ska föreställa mig.

Äntligen så är lektionen slut. Min kille har väntat på mig i 20 minuter nu. Jag känner mig lite nervös av någon konstig anledning men jag mår mycket bättre nu, för att min kille är alltid så ödmjuk och underbar mot mig, exakt som han är nu.
“Hur har din dag varit idag för dig, Anastasia?” frågar han mig, med en lugn och varm röst.
Jag tar och håller om hans hand, och svarar honom med en tyst suck och ett leende:
“Min dag har varit bra men lite jobbig, men den blev nyss mycket bättre när du kom, Will.”
Han ger mig en trygg och kärleksfull puss på pannan. Det är hans sätt att säga till mig: “Allt kommer att lösa sig någon dag ska du se.”

Hans maskulint vackra mörkbruna hår som når ända ner till axlarna, honungsfärgade ögon och leende är bland det finaste och mest härliga jag vet. Jag blir alltid så varm och fylld med glädje av att se på honom, med tanke på att jag har en så ofattbar underbar kille som skulle kunna ta en kula för mig, sin familj och vänner.




Vi går till skåpen för att hämta våra ytterkläder, väskor och andra saker innan vi drar hemåt. Jag ser att mitt lås är bortklippt, så jag öppnar mitt skåp med en irriterad suck för att kolla vad som har hänt, och det jag ser är hemskt. Att folk kan vara så grymma! Jag läser det som någon har skrivit med färg på min jacka till mig. Jag sätter mig på golvet med ryggen mot skåpen, jag börjar se suddigt och jag känner hur varma mina ögon blir, tre tårar samtidigt börjar tränga sig igenom som rinnande vatten. Will läser det som står på jackan: “Du är dum i huvudet! Gå släng dig från ett berg eller något! Det vore bättre om du var död din hora!”

“Det här är hopplöst, Anastasia! Lärare, föräldrar, till och med socialen har försökt prata med dem här mobbarna. Nu har mobbarna gått alldeles för långt för många gånger, och det är inte första gången. De har tagit sönder dina glasögon ett par gånger nu, kallat dig hora, slagit dig två gånger. Vad kommer härnäst?! Jag tänker verkligen inte sitta och se på när du blir behandlad så här illa utan att göra något åt det!” skriker Will irriterat.

Jag ser hur hans nerver och ådror träder synligt fram, jag vet att det här inte råder gott. Han springer ut med tårar och ilska ut mot de tre mobbarna som sitter på en bänk och röker på skolgården. Jag springer efter honom och skriker: “Nej, Will! Snälla var försiktig!”
Jag får inget svar. Jag bölar och drar i honom med förtvivlan i ögonen, men han kämpar emot.

“Ni har gått för långt! Vet ni inte vart gränser går era vidriga idioter! Ska det vara så svårt att göra något bra för en gångs skull!? Era föräldrar skäms säkert över er, så som ni håller på! Bete er, era svin!” skriker Will förargad åt mobbarna.
Jag ser hur han står och skakar, på grund av att han snart kommer bli så våldsam som aldrig förr, och jag börjar bli väldigt rädd. Jag har aldrig sett honom så här ohanterligt förtörnad förr!

En av mobbarna hånskrattar åt honom, går fram till honom, ger honom en rejäl smäll i magen så att han börja blöda från munnen och sedan säger:
“Vad har vi gjort för fel? Vi skojar ju bara, chilla lite mannen!”
Jag ser hur smärtan tar över Will och han blir helt förbannad, han kan helt enkelt inte hålla sig längre! Innan han ska ge Will en till smäll, tar han fram sin knytnäve för att försvara sig och ger en av dem en kolossal smäll i ansiktet så att mobbaren hamnar på marken med blod rinnande från käken! Den andra mobbaren springer för att försöka hoppa på honom, men Will är snabb och ger honom två kraftiga sparkar på benet. Mobbaren kan knappt stå längre, han bara ligger där och försöker ta sig därifrån! Men nu händer något helt oväntat, den tredje hoppar på Will med en kniv i handen, tar ner honom på marken, och mitt i allt försöker jag dra bort honom från Will men det går inte! Jag ser rektorn springa ut. Men det är försent!

Jag springer chockad med tårar i ögonen mot Will och ser kniven i hans bröstkorg. Alla som är kvar på skolan samlas runt Will och mig med stor fruktan i sina blickar. Mobbarna hade sprungit iväg, de gömmer sig säkert någonstans. Jag gråter och skriker medan de andra ringer ambulansen. “Will! Will! Vakna! Nej! Jag klarar mig inte utan dig! Vad har jag gjort!? Du förtjänar inte det här, det kan inte vara sant!” skriker jag ångestfull och bedrövad.
Jag letar efter puls hos honom, något tecken på liv, jag ser bara blod överallt. Jag inser nu att han är helt borta, jag kommer aldrig få träffa min livs kärlek igen. Jag drunknar i mina tankar, tänker på allting som har hänt och händer just nu på samma gång. Jag vet inte vad jag ska göra eller tänka.
“Gud hjälp mig!” skriker jag med en otydlig och förkrossad röst. Rektorn, lärarna och eleverna är helt skräckslagna och ingen vågar stiga fram för att se ifall det råder liv i honom eller inte. Regnet börjar ösa ner, jag känner hur hopplöst allt kommer att bli utan honom, min enda kärlek. Jag tar tag i hans hand med min ena hand, och med min andra plockar jag upp kniven, ingen hinner stoppa mig eller ens se mig, jag stoppar in den i magen, och smärtan är helt kvalfylld. Innan jag slocknar ser jag ambulansen ta upp mig och Will på en bår. Det sista jag gör medan ligger bredvid honom i ambulansbilen på båren är att jag pussar hans hand och säger “Jag älskar dig”.

Jag vaknar upp av att se Will bredvid mig på en säng. Det är en massa slangar som satt överallt, på våra magar och armar.
“Är jag i himlen? Eller?” tänker jag. Jag bara ligger här i sängen som ett frågetecken.
Efter en halvtimme när jag vaknar till lite mera så förstår jag att jag är på ett sjukhus. Jag är väldigt chockad på hur vi fortfarande lever. Jag kollar mot honom igen, och bara ler.
“Han andas, det är det viktigaste.” kommenterar jag tyst för mig själv.
“Tack Gud att du fanns där när vi behövde dig som mest! Tack för att du hörde mitt behov efter din hjälp!” mumlar jag lite tyst för mig själv. Yr märker man ju verkligen att jag är. Den outhärdliga smärtan i magen är kvar, och det känns väldigt obehagligt, men jag är ändå tacksam över att jag och Will lever.

En läkare kommer in till mig med ett fint brett leende.
“Jag har goda nyheter.” säger han med en lättad blick.
Jag känner att det här verkar vara några bra nyheter. “Din och Wills resultat är negativa, vilket betyder att ni kommer läka och bli bättre. Du ska veta att ni båda var med om ett mirakel, det gick ingen puls hos er, men vi fick liv i er till slut genom flera elchocker. Det kommer ta längre tid för Will att läka eftersom han fick mer komplicerade skador. Det kan ta upp till minst 2 månader tills han kan stå på egna ben. För dig kommer det ta ungefär en månad, men om du vill får du stanna längre tid här på sjukhuset hos honom. Det kan nog kännas skönt för dig efter allting som har hänt, eller vad säger du?” frågar han.

“Åh vad underbart! Kan inte fatta det. Inget är ju omöjligt för Gud trots allt! Och ja, självklart vill jag det. Vill bara vara så nära honom som möjligt och se hur han mår.” Svarar jag läkaren med ett tacksamt och hoppfullt leende.

Läkaren går ut ur rummet med ett glatt humör. jag tackar Gud för allting ännu en gång. Jag känner att min hjärna behöver vila ifrån allt, så jag slumrar till.

Nu har vi legat på sjukhuset i 32 dagar. Det är en vacker morgon. Jag kollar ut genom fönstret och ser daggen på gräset som glittrar tack vare de varma och ljusa solstrålarna. Känner mig som en ny människa ärligt talat. Jag mår mycket bättre men Will behöver lite mer tid, fast han mår bättre än förut i alla fall. Jag kan även gå, fast smärtan tar över en del men den är inte lika outhärdlig som förut.
Jag kollar mot Will åt sidan, vid min säng och ser att han har vaknat. Hans leende gör mig helt överlycklig! Jag går upp, sätter mig bredvid och ger honom en mild kyss. Hans läppar är så fylliga och mjuka, lite tjockare än mina. Våra läppar passar perfekt, som två par pusselbitar. Jag frågar honom hur han mår. “Vet du vad? När jag ser dig le och må bra, så mår jag alltid bra.” säger han till mig.
Jag ger honom en kärleksfull kyss på pannan.

“Jag och du borde ha haft mera tro och hopp på Gud förut. Det var det enda som hjälpte oss igenom de sista minutrarna då jag hade förlorat dig, och jag kände bara att Gud var vårt enda hopp, därför så skrek jag desperat efter Guds hjälp och han hjälpte oss båda.” säger jag till Will med frid i mina ögon.

“Jag vet, Anastasia. När jag var medvetslös så hörde jag dig. Det sista jag hörde ifrån dig var att du skrek efter Guds hjälp, det gav mig hopp, och det blev det sista jag tänkte på innan jag blev livlös” säger han med en lättad blick.
Will berättar för mig vad Gud sa till oss, i efesierbrevet 6:16. Han sa: “Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.”

Jag känner hur bra jag kan andas igen, inga bördor kvar. “Äntligen av med all ångest och ondska” tänker jag.

Senare på eftermiddagen så kommer en polis in i vårt rum och berättar att de har tagit fast de tre mobbarna för ett grovt brott. Trots att det bara var en av mobbarna som försökte ta livet ifrån Will så var de andra två medbrottslingar. “Will, du har inte gjort något fel. Du var tvungen att försvara dig själv och kan därför inte straffas för det. Exakt alla 76 vittnen som var där och såg händelsen sa samma sak. De sa att det var mobbarna som hoppade på dig och du inte kunde göra så mycket än att slå tillbaka. Dock var det en av mobbarna som erkände att det var de som hoppade på dig” berättar konstapeln för honom med en allvarlig och vänlig blick. Jag bara ligger där i min säng och känner mig nöjd.

Polisen går tillbaka till polisstationen så att jag och min livs kärlek kan få vila oss ifrån allting. “Äntligen så är allting löst, älskling” säger jag till Will. Han svarar mig: “Jag sa till dig att allt skulle ordna sig någon dag.” Jag ger honom en kram och ett leende. Han ger mig en puss på pannan, tar fram en ask från byrån, och han öppnar den. “Jag vill att du ska ha den. Mamma gav mig den innan hon gick bort för tre år sen. Hon fick den av pappa innan de gifte sig” Berättar han för mig. Det är ett halsband med ett hjärta gjort av guld, och på den står det: “Jag älskar dig.” jag vänder mig om, han sätter på mig den. Den här friden och fröjden som Will ger mig kan jag leva med för evigt. En läkare kommer in och säger till mig att följa med henne till det andra rummet för att ta blodprover, men innan jag följer med henne så går jag fram till Will, kysser hans mjuka läppar och säger: “Inte ens döden kan skilja oss åt.”


- Alondra Eissa


~ Team Bara Kärlek ~